Vinklubbens nyhetsbrev
Komprimerat men kittlande. Det finns tyvärr ett par riktigt spännande pavor vin som lyste med sin frånvaro på skribentprovning och därför gör lika i granskningen nedan. Men håll ett vakande öga på Le Puy Emelien, Montesecondo och grande Gruaud-Larose som inte direkt mår dåligt årgång 2019.
Hatten av till alla deltagare nedan men stora kramen till ytterligheterna La Malinche och Daishichi Kimoto umeshu.
Mycket nöje!
Öppen och harmonisk näsa med bred profil som kantas av marsipan, ananas, olika nyanser av citrus, gula äpple och kex. Fint driv i ung läskande stil med lång eftersmak. Vi adderar en tydlig kalk-profil och nypressad citron i smaken där en behaglig mousse plockar upp syrorna och lastar det svindyra vinet upp på sin piedestal.
Fokus på frukt med söta anslag - litchi, honungsmelon, gröna och röda äpplen samt frasiga patisserier. Fullt fräs i munhålan där en lätt och öppen stil öppnar sitt drickfönster på vid gavel. Det är en något udda fågel sett till sitt ursprung men smakar sommar och sol vilket såklart bör premieras.
Klassiska markörer med rök, gummi, örter, nässlor och svalkande gul frukt. Extremt välsnickrat, troget sin traditionella stil med stram balans ämnad för ett långt liv. Som ett rop från en svunnen tid men gott och hopplöst underskattat.
Antar att det är pinot som döljer sig bakom den soliga hinnan av körsbär, kanel, jordgubbar och sous-boi tänkte jag för mig själv när den okända producenten läppjades. Icke det - Mission on a mission. Otroligt ren och avkylande frukt där det adderas blodapelsin och gröna stråk i munnen. Det är väldigt gott och ett fantastiskt kul vin till ni som gillar att blinda vänner och ovänner.
En modern klassiker som anno 2020 behöver sätta sig innan pondus och attityd finner balans värdigt en ikon. Blodigt med violetta färger i fruktpaletten där de 14 enheterna procent inte alls maskerar utan inbjuder till en behagligt inbäddad helhet som snart är redo för stora klunkar rätt ner i hipster-halsen.
En helt öppen historia med bra tryck i motorn av lila plommon, vanilj, hallon, viol och blåbär. Tillgänglig och helt satt i sin typiskt välmående stil där markörer a la Syrah står som spön i backen. En Crozes för alla ivriga kork-ryckare.
Generös doft av mörka körsbär, sötlakrits och apelsinskal. Lite fetare och baroliskt i en kvalmig (på ett bra sätt)och maffig stil där strukturen står upp fint utan att förädla tandköttet med överambitiös garvsyra. Modernt generöst utan överdriven smink och maskeringstejp.
Här kommer en som, med accepterad anglicism, i folkmun brukar hörsamma efter curveball. Det är sött och livsfarligt lättdrucket men har ni, som jag, en öm punkt för björnklister kommer dess etanol-drivna flytande form här. Marsipan, marsipan, pistage, apelsin och lite mer marsipan.
