Publicerad 2005-11-04
Efter att ha varit dömt till att vara "såsvin" eller tokroligt smaksatt obskyritet är marsala på uppgång igen.
Namnet kommer från just Marsala, som är den västligaste orten på Sicilien.
Som så många andra starkviner har engelsmän haft en avgörande del i skapandet. Det var John Woodhouse som gillade vinet så mycket att han i slutet på 1700-talet bestämde sig för att skicka stora kvantiteter till sitt hemland. För att vinet skulle klara den långa sjöresan tillsatte han sprit, precis som man gör med portvin, madeira och sherry. Vinet blev en succé när det kom fram. Detta ledde till att många andra engelsmän gav sig in på denna bana.
Amiral Nelson utsåg marsala till marinvin eftersom det på ett föredömligt sätt stärkte mannarnas moral. Nuförtiden är marsala dock nästan uteslutande en siciliansk affär.
Blandas med Solera-system
Det varma och torra klimatet på västra Sicilien anses idealiskt för att göra de basviner som förstärks med sprit och ibland även Mistella, som är en blandning gjord på druvmust och destillerat vin, eller Mosto Cotto, som är druvmust som oxiderat under två dygn, och utgör marsala.
Den viktigaste druvsorten är grillo, som kombineras med catarratto, inzolia och damaschino för vit marsala. I röd marsala används perricone, nerello, calabrese och nero d'avola.
Marsala är ett vin som blandas genom att ekfaten staplas på ett liknande sätt som sherry och dess solerasystem.
Fyra stilar
Marsala kan vara secco (torr), semi-secco (halvtorr) eller dolce (söt). En färgdefinition finns också oro (guld), ambra (bärnsten) och rubino (röd).
Marsala kan smakmässigt placeras in mellan madeira och sherry. Fyra olika stilar existerar. Fine är den enklaste, som inte ens kräver fatlagring och sällan är något att skriva hem om namnet till trots.
Superiore lagras två år på fat, fyra om den ska få kallas riserva.
Vergine och solera lagras minst fem år på fat, tio om de ska få kallas stravecchio eller riserva. De två sistnämnda måste innehålla minst 18 procent alkohol och de kan endast vara torra.
De flesta bedömare anser att marsalas kvalitet sedan början på 1990-talet åter är på uppgång sedan man stramade upp produktionsreglerna.
Henrik Alinge
Den här artikeln har 1 kommentarer.