Ta med barnen på vinsemester?

Någon gång under högstadiet följde jag med pappa in på en Bierstube i norra Tyskland under semestern. Far unnade sig en skummande tysk öl och jag beställde väl en Afro Cola eller annan tysk lemonad. Men värdshusvärden övertalade oss att jag istället skulle få en Alsterwasser, vilket visade sig vara en riktig öl utblandad med körsbärssaft. “Så att han lär sig dricka öl” …

“Vad har de egentligen för ordning därnere” är något jag både tänkt själv och hört många svenskar säga rörande andra länders alkoholutskänkning. “Det är ju fruktansvärt att de serverar alkohol till personer som uppenbart är under 18!”. Fast, det är faktiskt inte så att svensk lag gäller över världens alla länder – tack och lov skulle jag säga. Min Alsterwasser var faktiskt fullt legal och än i dag får 14-åringar dricka öl på tyska krogar.

Inför utlandsresan är det kanske idé att kolla upp vad som gäller – och en sak är säker, det är ganska snårigt. Precis som Sverige har många länder olika åldersgränser för att köpa alkohol och för att beställa den på restaurang. Men många har även en tredje gräns som rör ickeoffentligt drickande, d.v.s. en helt annan åldersgräns för när en ungdom får börja bjudas i hemmiljö. Ofta är det även en högre åldersgräns för sprit än för vin och öl. I Österrike och Schweiz varierar åldersgränsen med flera år mellan de olika förbundsländerna (respektive kantonerna) även om dessa gränser inte är lätta att hålla koll på.

Vanligtvis ligger åldersgränsen i Europa någonstans mellan 16 och 18 år för offentligt drickande, men med några intressanta undantag. I Tyskland är gränsen för att beställa vin och öl 16 på krogen, men om en ungdom befinner sig i en Erziehungsberechtigters (ung. uppfostringsberättigad vuxens) sällskap får de dricka vin och öl (inte sprit) offentligt redan från de att de fyllt 14. Det är alltså fullt legitimt att ta med de tonåriga  barnen på vinresor till Mosel och Rhen i sommar – eller varför inte göra en temaresa med besök på de högkvalitativa tyska mikrobryggerierna.

I England är det 18 som gäller för att dricka alkohol på pubar och barer – och under 15 får du inte överhuvudtaget komma in på puben, ens i förälders sällskap. Detta är något som turistande barnfamiljer bittert får erfara när de efter två veckor i England ändå inte fått se en enda av de berömda pubarna inifrån. Men på en restaurang i samband med måltid räcker det å andra sidan att vara 16 för öl, vin och cider. I hemmen i sällskap med förälder eller guardian gäller en 5-årsgräns för att dricka alkohol. Ja, Ni hörde rätt: om barnet fyllt fem år får föräldrarna bjuda det på alkoholhaltiga drycker i hemmet. Om ni inte tror mig så googla på Children and Young Persons Act 1933!

Och England är inte ensamt. De flesta länder har faktiskt ganska vaga restriktioner för privat drickande i hemmen – en del saknar sådana helt. Därmed inte sagt att det finns något land i dag där det ännu betraktas som ok att barn berusar sig. Det finns inte ens många orter där yngre barn längre dricker vattenblandat vin till måltiderna, vilket historiskt varit vanligt i vinproducerande områden. Snarare handlar det om en annan syn än den svenska på var gränsen för statens kontroll och den personliga integriteten ska gå. Är man en vuxen människa och har barn anses man också kunna avgöra frågan om när det är lämpligt och hur mycket ens barn ska få dricka.

Frankrike hör till de länder som inte har någon reglering alls för när man får bjuda omyndiga på alkohol privat, men det är förbjudet att förse dem med så mycket alkohol att de blir berusade. Inte ens de flesta delstater i USA, där man sedan 1984 har en federal 21-årsregel för offentligt drickande i hela landet, förbjuder ungdomar att dricka i hemmen i föräldrars sällskap. Men här får man vara försiktig så att man vet vad som gäller i just den aktuella delstaten, och ibland även i just den staden man befinner sig, för lokala ordningsregler kan förekomma.

Utanför Europa är 18 den vanligaste åldersgränsen, men det finns en del länder som inte har några som helst åldersrestriktioner rörande vare sig alkoholintag eller -köp. Och det finns många intressanta specialregler. Som i Malaysia där det är förbjudet att köpa eller dricka alkohol för muslimer, vilka är i majoritet i landet, medan ickemuslimer fritt fram kan njuta en flaska licensbryggd Guinness Foreign Extra eller en kopp upphettat kinesiskt risvin.

Så det kanske är dags att ompröva semesterplanerna och istället för en vanlig strandsemester bibringa barnen lite dryckeskultur? En sak är i alla fall säker: om du väntar tills de lagligen får dricka alkohol hemma i Sverige lär det inte bli du som skänker i deras första glas. För oavsett juridiken är genomsnittsåldern för det första alkoholruset i Sverige 14 år …

Edward Blom

Edward Blom är näringslivshistoriker, med särskild inriktning på mat- och dryckeshistoria, samt redaktör för tidskriftenFöretagsminnen vid Centrum för Näringslivshistoria. Gastronomi och ädla drycker har alltid hört till hans största passioner och vid sidan om sitt vanliga yrke gör han tv- och radioprogram om mat, dryck och historia – bl.a. Mellan skål och vägg och Edward Bloms gästabud (i TV8), Stjärnkockarna (i TV3) och Meny (i P1). Just nu aktuell med webb-tv-serien Edward Bloms Stockholm på svd.se/edwardblom

» äldre inlägg

Vinböcker på svenska

Vill man vara snäll kan man kalla merparten av de vinböcker som ges ut på svenska för konsumentinriktade. Vill man vara elak kan man säga att det är lite väl slätstruket och fantasilöst. Det finns dock en hel del intressant.

Bäst är de böcker som redovisar länder eller regioner. En sommelier, Anders Körling, redovisar samtliga italienska vindistrikt i sin En Bok Vin – Det Italienska Vinet. En utmärkt uppslagsbok för alla svenska fantaster av italienskt vin. Den säljs ej längre i bokhandeln, men kan finnas via någon auktionssajt eller dylikt.

I slutet av 2005 kom en underbar bok om Chablis, signerad Anders Levander, det var helt klart årets bok för vinälskare i allmänhet och vitvinsfans i synnerhet. I  Möten med Chablis (Carlssons) redogör Levander ingående för alla aspekter i det distrikt som är chardonnayvärldens mittpunkt.

I denna kategori bör vi nog nämna Richard Juhlins Tretusen Champagner, den är utmärkt, men börjar kännas lite daterad. Finns i en nyare variant på engelska och franska. Boken om Världens mest berömda söta vita vin Yquem vänder sig till de som verkligen gillar detta svindyra gyllene vin.

En årlig guide
Vill man ha en komplett genomgång av hela Systembolagets ordinarie sortiment så finns Allt om mats Vinguide (Albert Bonniers Förlag). I den bedömer Kronstam vin tillsammans med andra Bonnierlojala vinskribenter.

Detta är behändiga böcker att ha med sig i fickan eller väskan. Nackdelen med dessa böcker är att de börjar bli inaktuella direkt när de kommer ut.

Många böcker om vinprovning
Vinprovningsintresset beskrivs som stort i Sverige och av antalet böcker som finns i ämnet att döma så stämmer detta. För nybörjaren finns boken Lätt att prova vin (Millhouse) av Mikael Mölstad. Mölstad har även gjort Nya Stora Vinskolan (Millhouse).

För den som ser vinprovning som ett seriöst ämne snarare än en trevlig social hobby finns Clive Michelsens Allt om vinprovning Det är verkligen en heltäckande genomgång av alla aspekter inom vinprovningen.

Vinatlasar
Det finns bara två traditionella vinatlasar. Den nu något daterade Tom Stevensons Vin: uppslagsboken över världens viner och OZ Clarkes nya vinatlas. Clarkes är helt klart att föredra. Han skriver betydligt mer kärleksfullt och inspirerande om vin. Hans atlas är dessutom mer aktuell.

En Värld av Vin (Millhouse) är standardverket i svenska vinvänners bokhylla. Här är sida upp och sida ner fyllda av kort och koncist beskrivna vinproducenter.

Vin- och matkombination
Det skrivs för få böcker om vin och mat i Sverige. Den bästa är Vin & Gastronomi (Millhouse) av Michel Jamais. Nivån är helt klart hög, men alla kan lära sig mycket genom att läsa denna bok.

Håkan Larsson har skrivit den utmärkta och lättillgängliga Fredagkväll med mat & vin. Här får man konkreta tips och förslag på viner till de recept som presenteras.

Bland de övriga böckerna rekommenderas verkligen Lars Torstenssons Vintillverkningens ABC (Albert Bonniers förlag). Även om man aldrig någonsin tänker sig tillverka ett endaste glas vin så är det en njutbar läsning, som  skapar större förståelse för den produkt som vi kallar vin.

Beronia Crianza (99kr)

Ännu ett riojavin i beställningssortimentet. En lätt blåröd kulör med en mycket rund doft av vilda bär, som för en sekund nästan får en att tro man har plockat hem ett felskyltat amarone. Smaken är även den högst behaglig, med fräsch syra och en mycket lätt strävhet. Dock inte lika djup och sofistikerad som ett amarone. Körsbärssmaken ligger och simmar på tungan långt efter stängningsdags. Fantastiskt prisvärt. Jag har hittat en guldklimp som få känner till! Eller hoppsan, nu vet ju en och annan…

Ska det serveras med något ätbart, bör det vara ljusare kötträtter eller en spansk Manchego-ost. Skulle inte heller tacka nej till en grillad kycklingsallad just nu.

Artikelnr: 71324
Årgång: 2006
Ursprung: Rioja, Spanien
Alkoholhalt 13,5%
Druvor: Tempranillo
Flaska: Glas 750ml naturkork

[kkratings]

Vin och graviditet går helt enkelt inte ihop

Ny forskning från Danmark visar att så lite som ett enskilt glas vin i veckan markant ökar risken för spontan abort. Undersökningen är grundligt utförd på hela 91 843 gravida danska kvinnor, vilket motsvarar nästan var tredje graviditet i Danmark under perioden 1996-2002.

Överraskande och oväntat resultat
Danska forskare kan som de första visa, att även mycket små mängder alkohol kan vara skadligt vid graviditet, framförallt under graviditetens 4 första månader. Om man t ex dricker två drinkar i veckan ökar risken för missfall med så mycket som 50%.

- Det är inte överraskande att alkohol är farligt, men det är överraskande att även så små mängder ökar risken så mycket säger Anne-Marie Nybo Andersen, professor i Social Epidemiologi vid Sundhedsvidenskabelige Fakultet på Köpenhamns Universitet.

Undersökningen är publicerad i International Journal of Epidemiology.

När Riesling rör min tunga är jag åter 18

Hösten efter att jag tagit studenten åkte jag, ännu inte 19 år fyllda, ner till den gamla kejsarstaden Trier i västra Tyskland för ett års universitetsstudier. Jag lärde mig tala tyska (om än med tveksam grammatik) men framförallt kom det att bli ett av mitt livs underbaraste år; präglat av stark vänskap, poesi, resor runt omkring i Europa, fester, nattlånga diskussioner om politik, religion, konst, filosofi och litteratur, storslagna matupplevelser, vuxenblivande – men inte minst av vin!

Förvisso hade jag smakat vin tidigare, men det var nu, ensam i Europa, jag på allvar steg in i vinets underbara värld. Och trots allt jag druckit senare är jag som en pavlovsk hund: när smaken av sötsyrlig Riesling vidrör min tunga är jag åter en 18-årig yngling med romantiskt klappande hjärta, som just flyttat hemifrån, rakt in i Europas hjärta – och för vilken livets alla dörrar ännu tycks stå välkomnande uppslagna på vid gavel.

Det var hösten 1989. Tyskland hade haft flera goda vinår, men priserna i den krisande tyska vinnäringen var låga – och den svenska kronan oförsvarligt hög: en D-Mark kostade bara 3,30 kr. En bra Kabinett kostade därför mindre än 30 kr hos odlaren längs med Mosel. Spätlese och Auslese låg på 10–20 DM, d.v.s. 35–70 kr! På vinfesterna kunde man unna sig ett glas Trockenberenauslese eller Eiswein för mindre än vad en flaska Green Pearl kostade på systemet.

Jag tog ett beslut redan första veckan. Universitet hade bjudit alla utländska studenter till en vinprovning nere i “Staatliches” källare – än i dag en av de mest storslagna provningar jag upplevt. Likt Bibelns bröllopet i Kana hade de börjat med de enkla vinerna och sedan gått högre och högre upp i kvalitet. Många slogs ut på vägen, men tack vare min kroppshydda hade jag ännu full kontroll och urskiljningsförmåga när de riktiga rariteterna började serveras. Det var kärlek och hängivenhet! Och då fattade jag beslutet: Jag skulle inte göra av med mindre av mina studiemedel på vin i Tyskland än jag hade gjort ifall jag bott hemma detta år, istället skulle jag utnyttja de låga priserna till att bara dricka storartade viner!

Jag hoppade således raskt över alla Land- und Tafelweine och gick direkt på de höga predikaten. De flesta var söta, men alltid så fantastiskt balanserade, med enorm syra och kraftiga mineraltoner. Men förvånansvärt många odlare jäste även ut en del av sina sorter längre, så att de även gick att få som halv- eller heltorra.

Rieslingen, “druvornas drottning” som tyskarna kallar henne, var den stora kärleken. En lärare på universitetet skämtade om att jag tillhörde den gamla stammen studenter som “mest studerade för doktor Müller-Thurgau”, men just den druvan lärde jag mig snabbt att undvika. Jag varierade gärna Riesling med Elbling (som brukade säljas subventionerat i universitetsmatsalen vid diverse högtider), Kerner, vit och grå burgunder och Gewürztraminer …

På den tiden kände jag till vinodlare i varenda by mellan Trier och Bernkastel-Kuus. När jag för något år sedan återvände hade jag tyvärr inte varit vid Mosel på ett decennium. Inne i Trier fanns ännu Staatliche Weinbaudomäne och Bischöfliche Weingüter, som nu även köpt upp min gamla storfavorit Friedrich Wilhelm Gymnasium (vinfirman som ursprungligen var ett jesuitdrivet gymnasium med sitt kapital placerat i vinodlingar, ett gymnasium som bl.a. hade Karl Marx som elev).

Ute i byarna var det enorma förändringar. På gott och ont. Gubbarna i jordiga arbetskostymer och gummorna i stora, blommiga klänningar som för 20 år sedan skötte fälten och vintillverkningen hade nu dragit sig tillbaka från den aktiva verksamheten. Nu var det de som (likt en gång deras föräldrar), tog hand om oss kunder som ringde på dörren och ville prova oss igenom sortimentet. Medan deras barn tagit över som vinmakare, en ny generation som inte lärt sig av sin fader att göra som man alltid hade gjort utan avlagt professionella vinexamina på tekniska universitet.

Tyvärr har många odlare i dag gått ifrån det tyska klassificeringssystemet, vilket var världens bästa. Förr kunde man direkt av etiketten se kvalitetsnivå, söthetsnivå och om det enligt vinförbundet eller delstatens professionella smakprovare utmärkte sig nog för medaljer av tre  olika nivåer. Man behövde knappt smaka på vinet för att veta om man skulle uppskatta det. Nu konkurrerar åtskilliga självuppfunna klassificeringar med den statligt fastställda.

Bland det positiva var att de torra vinerna kommit i fokus. Om det förut var något som mest gjordes för en mindre grupp kännare, eller någon onkel med sockersjuka, hade de nu på 2010-talet blivit hur inne som helst. Odlarna har också lyckats svara på den inhemska efterfrågan på röda viner. De rödviner som fanns i Mosel förr i tiden var oerhört lätta och snarare mörkfärgade roséviner.  Nu tillverkas kopior av all världens rödviner i varenda källare. Och vurmen för de höga alkoholhalterna har även nått Mosel: medan jag som tonåring kunde ligga utmed flodstranden en het dag och svalka mig flaskvis med 7-procentiga viner utan att bli yr (förutom den gång jag fick solsting) – var det nu ofta det dubbla som gällde. Goda viner förvisso, och bra för vinnäringens ekonomi – men tråkigt att allt nuförtiden ska finnas överallt och smaka likadant på alla ställen.

Men även om priserna gått upp, kronan har fallit och vinnäringen blivit lite mindre romantisk finns det fortfarande många fantastiska skatter att upptäcka i Moselsdalens källare. Unna er mer än bara en dag i dalen, knacka på många dörrar, prova Er igenom flera sortiment och undvik turistfällorna så kommer Ni inte bara få en härlig semestervistelse utan också stora vinupplevelser. Och är det någon som mot förmodan har en flaska Rote Weinbergpfirsich Brand till salu så köp – om inte annat så för att sälja den vidare till undertecknad.

Edward Blom

Edward Blom är näringslivshistoriker, med särskild inriktning på mat- och dryckeshistoria, samt redaktör för tidskriften Företagsminnen vid Centrum för Näringslivshistoria. Gastronomi och ädla drycker har alltid hört till hans största passioner och vid sidan om sitt vanliga yrke gör han tv- och radioprogram om mat, dryck och historia – bl.a. Mellan skål och vägg och Edward Bloms gästabud (i TV8), Stjärnkockarna (i TV3) och Meny (i P1). Just nu aktuell med webb-tv-serien Edward Bloms Stockholm på svd.se/edwardblom .

» Läs alla krönikor

Svenskar blir allt mer kräsna med vad de dricker

Förra året köpte svenskarna 45 miljoner ren alkohol via Systembolaget. Det är en liten ökning från året innan. Det som dock har ändrats är vad som köps.

Allt fler väljer de dyrare alternativen. Försäljningen av viner för 100 kronor eller mer steg med ca 9 procent under 2011, samtidigt som viner i femtiokronorsklassen backade med lika många procent jämfört med året innan. Samma tendens hittar man även hos öl, som ju är nummer ett på försäljningslistan.

Omsättningen var hela 24 miljarder kronor. Måhända en orsak till att Systembolaget är måna om att behålla monopolet..för svenskarnas hälsas skull.

Källa: systembolaget.se

Kumala Western Cape 2010 (69kr)

Redan när jag hällde upp mitt vin såg jag att det redan var kraftigt tegelrött trots den sena årgången. Behaglig och fruktig bouqet med apelsin i spetsen, men tyvärr lite väl hög alkoholhalt som får det att retas i halsen. Mjuk chokladig smak och liten strävhet, men lätt bitter. Har du mot all förmodan köpt en flaska, låt den luftas minst en halvtimme innan den dricks. Det enda jag kan tänka mig passar riktigt bra med den är choklad och lite nötter.. jul?

Artikelnummer: 75458
Pris: 69 kr
Flaska: 750ml skruvkork
Land: Sydafrika
Druva: Cabernet sauvignon, Shiraz (även kallat Syrah)
Alkoholhalt: 13,5%

[kkratings]

Gran Feudo Chardonnay (79kr)

Artikelnummer: 74468
Pris: 79 kr
Flaska: 750 ml
Land: Spanien, Navarra

[kkratings]
 

Korken gick ur för Systembolaget

Dagarna innan nyårsafton så var det inte bara Vinklubben som hade stort tryck på sin hemsida från konsumenter på jakt efter rätt skumpa till nyår. Systembolaget hade fredagen hela en kvarts miljon besökare. En normal dag ligger siffran på enbart cirka 50 000. Det var så mycket trafik att servrarna inte orkade med vilket gjorde hemsidan onåbar. Det hela ordnade dock upp sig efter en omstart av systemet hos hostingleverantören.

– Vid 14-tiden hade vi maxbelastning. Det började med att sökningarna blev sega. Sedan var webbplatsen svår att nå i ungefär en timme, uppgav Rebecka Blomberg, pressekreterare

Förhoppningsvis fick dock de flesta tag på det rätta drickat till nyår, trots internetbelastning och långa köer.

Freixenet Cordon Negro Brut (72kr)

Freixenet är Spaniens mest spridda Cava, det vill säga motsvarighet till Champagne. Som med allt som görs i storproduktion så är det sällan riktigt bra, men Freixenet Cordon Negro kommer väldigt nära. Traditionellt tillverkad med en andra jäsning på flaska, som ger små fina bubblor som håller i sig länge.

Smaken är frisk och citrusaktig, dock ingen längre eftersmak. Jag drack den själv jämte en fräsch bruschetta, vilket passade galant i kombination med olivoljans rundhet och vinägerns sting. Det mycket trevliga priset gör att man inte kan motivera något annat dricka till förrätten. Ett glas räcker dock tillräckligt för att känna kinderna bli varma och få igång diskussionerna runt matbordet (jag ger mig dock inte idag förrän flaskan är tom).

Mitt betyg är en knapp fyra. Mycket bra för prisklassen men inget som håller mig vaken om nätterna.

Artikelnummer: 7738
Förpackning: Flaska (200/375/750/1500ml)
Land: Spanien
Pris: 72kr (750ml)

[kkratings]